Ny bok i sal no:
Idar Lind:
Norrøn mytologi frå A til Å (Det Norske Samlaget)

Klikk her for meir informasjon


NORRØN MYTOLOGI   /   NORRØN TID    © Idar Lind
| A | B | C | D | E | F | G | H | I | J | K | L | M | N | O | P | Q | R | S | T Þ | U | V | W | X | Y | Z | Æ | Ø Ö | Å |

RígsþulaRigstulaRigsthula
Frå Edda Sæmundar, etter Sophus Bugge (1867)Från Edda Sæmundar, översättning av Erik Brate.From the Poetic Edda, translated by Robert Hollander

Sva segia menn i fornum sogum, at einnhverr af áásum, sa er Heimdallr het, fór ferðar sinnar ok framm með siofarstrondu nockurri, kom at einum husabe ok nefndiz Rigr. Eptir þeirri sogu er kvæði þetta:Så säges det i fornsagor, att en av asarne, som hette Heimdallr, färdades fram längs havets strand, kom till en gård och kallade sig Rig. Efter denna saga är detta kväde.It is told by men in olden tales that one of the gods whose name was Heimdallr, fared forth along the seashore until he came to a farm.  There he called himself Ríg. The following poem treats of the this tale.
1.
At kvaðu ganga
grænar brautir
oflgan ok alldinn
as kunnigan,
ramman ok roskvan
Rig stiganda.
1.
En gång gå man sade
på gröna vägar
en kraftfull, åldrig,
kunnig asagud;
den raske, starke
Rig kom stigande.
1.
In olden times, say they,
on earth-paths green
there wended his way
a wise god ancient,
rugged and mighty----
Ríg was he hight.
2.
Gekk hann meirr at þat
miðrar brautar,
kom hann at husi,
hurð var áá giætti;
inn nam at ganga,
elldr var a golfi,
hion satu þar
har at arni,
Ai ok Edda
alldinfallda.
2.
Han vandrade vidare
på vägens mitt,
han kom till ett hus,
mot sin karm var dörren.
In han gick,
eld var på golvet;
hjon sutto vid härden,
med håren grå:
Ae och Edda
med åldrigt huckle.
2.
Walked unwearied
(in middle ways);
to a dwelling he came,
was the door bolted.
In gan he go,
on the ground was a fire,
at the hearth, hoary,
sate husband and wife---
Ái and Edda,
in old headgear.
3.
Rigr kunni þeim
rað at segia,
meirr settiz hann
miðra fletia,
enn a hlið hvaara
hion salkynna.
3.
Rig kunde dem
råd säga,
sedan på bänken
han satte sig mittpå,
och på vardera sidan
salens hjon.
3.
Well knew Ríg
wisely to counsel;
on middle seat
he sate him down,
betwixt the twain
of the toft benched him.
4.
Þa tok Edda
okvinn leif,
þungan ok þykkan,
þrunginn saðum;
bar hon meirr at þat
miðra skutla,
soð var i bolla,
setti a bioð,
var kalfr soðinn
krasa beztr.
4.
Då tog Edda
en degig bulle,
tung och tjock,
och tät av sådor;
mitt på en bricka
bar hon den sedan;
spad var i bunken,
som på bordet hon satte,
en kalv var kokt
av kräsligheter ypperst.
4.
Then took Edda
a thick loaf heavy
of bread hard-baked
and full of bran;
a bowl then bore
on the board Edda,
filled with the broth
of boiled calf-meat.
5.
Rigr kunni þeim
rað at segia,
reis hann upp þaðan,
reðz at sofna,
meirr lagðiz hann
miðrar rekkiu,
en a hlið hvára
hion salkynna.
5.
Rig kunde dem
råd säga;
han reste sig upp
och redde sig att sova,
lade sig sedan
i sängens mitt,
men på vardera sidan
salens hjon.
5.
Well knew Ríg
wisely to counsel;
he rose up thence,
ready for sleep;
on middle bedstead
his berth he made,
betwixt the twain
of the toft laid him.
6.
Þar var hann at þat
þriar nætr saman,
gekk hann meirr at þat
miðrar brautar,
liðu meirr at þat
manuðr niu.
6.
Där han dröjde
i dagar tre,
gick därpå vidare
på vägens mitt,
ledo medan
månader nio.
6.
And there stayed he
three days together;
then walked unwearied
in middle ways.
Moons full nine
went meanwhile by.
7.
Ioð ól Edda,
iosu vatni,
- - - - - -
horfi svartan,
hetu Þræl.
7.
Ett barn fick Edda,
som östes med vatten
- - - - - -
i lin den svarte (klädde),
kallade honom Träl.
7.
Gave Edda birth
to a boy child then,
(in clouts she swathed)
the swarthy-skinned one.
Thrall they called him, and
cast on him water
(dark was his hair
and dull his eyes.)
8.
Hann nam at vaxa
ok vel dafna,
var þar a hondum
hrokkit skinn,
kropnir knuar,
- - - - - -
fingr digrir,
fúúlligt andlit,
lotr hryggr,
langir hælar.
8.
Han tog att växa
och väl trivas,
på händerna var
huden skrynklig,
knogarne knotiga
- - - - - -
fingrarne tjocka,
fult var ansiktet,
lutande ryggen
och långa hälarne.
8.
On his hand the skin
was scraggy and wrinkled,
(nasty his nails),
his knuckles gnarled,
his fingers thick,
his face ugly,
his back hulky,
his heels were long.
9.
Nam hann meirr at þat
magns um kosta,
bast at binda,
byrðar giorva,
bar hann heim at þat
hris gerstan dag.
9.
Han började sedan
försöka sin kraft,
binda bast
och bördor göra,
och drog hem ris
dagen i ända.
9.
He gan to grow
and gain in strength,
betimes took him
to try his might:
to bind bast ropes,
burdens to pack,
to bear faggots home
the whole day long.
10.
Þar kom at garði
gengilbeina,
orr var a ilium,
armr solbrunninn,
niðrbiugt er nef,
nefndiz Þir.
10.
Där kom till gården
krokbenta mön,
hade ärr under foten,
armen solbränd,
nedböjd är näsan,
hon nämndes Trälinna.
10.
Came to his cot
a crook-legged wench----
were her soles dirty,
and sunburnt her arms,
her nose bent downward;
her name was Thír.
11.
Miðra fletia
meirr settiz hon,
sat hia henni
sonr huúss;
reddu ok ryndu,
rekkiu giorðu
Þræll ok Þir
þrungin dægr.
11.
Mitt på bänken
sig mön satte,
hos henne satt
sonen i huset.
De språkade och viskade,
vilade i säng,
Träl och Trälinna,
under tunga dagar.
11.
On middle seat she
sate her down,
by her side did sit
the son of the house;
whispered and laughed
and lay together
Thrall and Thír
whole days through.
12.
Born ólu þau,
biuggu ok unðu,
hygg ek at heti
Hreimr ok Fiosnir,
Klurr ok Kleggi,
Kefsir, Fulnir,
Drumbr, Digralldi,
Drottr ok Hosvir,
Lútr ok Leggialldi;
logðu garða,
akra toddu,
unnu at svinum,
geita giættu,
grofu torf.
12.
Barn de födde,
bodde nöjda.
Följande voro namnen:
Reim och Fjosner,
Klur och Klegge,
Kefser, Fulner,
Drumb, Digralde,
Drott och Hosver,
Lut och Leggialde;
de lade stengärdsgårdar,
gödslade åkrar,
gödde svin,
vallade getter,
gingo på torvtäkt.
12.
In their hut, happy,
they had a brood:
I ween they were hight
Hay-Giver, Howler
Bastard, Sluggard,
Bent-Back and Paunch,
Stumpy, Stinker
Stableboy, Swarthy,
Longshanks and Lout:
they laid fences,
put dung on fields,
fattened the swine,
herded the goats,
and grubbed up peat.
13.
Dættr voru þær
Drumba ok Kumba,
Ockvinkalfa
ok Arinnefia,
Ysia ok Ambatt,
Eikintiasna,
Totrughypia
ok Tronubeina;
þaðan eru komnar
þræla ættir.
13.
Döttrar funnos där:
Drumba och Kumba,
Ökkvenkalva
och Arinnevja,
Ysja och Ambatt,
Eikintjasna,
Totrughypja
och Tronubeina;
upphov till trälars
ätter de äro.
13.
Their daughters were
Drudge and Daggle-Tail,
Slattern, Serving-Maid,
and Cinder-Wench,
Stout-Leg, Shorty,
Stumpy and Dumpy,
Spinkleshanks eke,
and Sputterer:
thence are sprung
the breed of thralls.
14.
Gekk Rigr at þat
rettar braúter,
kom hann at hollu,
hurð var a skiði;
inn nam at ganga,
elldr var a golfi,
hion satu þar,
helldu a syslu.
14.
Rig gick därpå
raka vägen,
kom till en hall,
mot sin karm var dörren.
In han gick,
eld var på golvet,
satt där ett äkta par,
sysslorna skötte.
14.
At his staff Ríg strode,
and straight forth fared;
to a dwelling he came,
was the door ajar.
In gan he go,
on the ground was a fire,
sate husband and wife there
with their work busy.
15
Maðr teglði þar
meið til rifiar,
var skegg skapat,
skor var firir enni,
skyrtu þrongva,
skokkr var a golfi.
15.
Mannen täljde
trä till vävbom,
skägget han hyfsat,
håret låg i pannan,
glatt satt skjortan;
på golvet var en kista.
15.
A weaver's beam
out of wood he shaped----
his beard was brushed,
and banged, his hair----
in kirtle tight-fitting;
were planks on the floor.
16.
Sat þar kona,
sveigði rokk,
breiddi faðm,
bio til vaðar;
sveigr var a hofði,
smokkr var a bringu,
dúkr var a halsi,
dvergar a oxlum.
Afi ok Amma
attu hús.
16.
Hustrun satt där,
svängde spinnrocken,
bredde famnen för sländan,
förberedde tyg.
Klädsel var på huvudet,
krås på bröstet,
duk var på halsen,
»dvärgar» på axlarna.
Ave och Amma
ägde huset.
16.
The good wife sate
and swayed her distaff,
braided the yarn
to use for weaving,
with a snood on her head
and a smock on her breast,
on her neck, a kerchief,
and clasps on her shoulders.
Afi and Amma
owned that house.
17.
Rigr kunni þeim
rað at segia,
[meirr settiz hann
miðra fletia,
enn a hlið hvara
hion salkynna].
17.
Rig kunde dem
råd säga;
sedan han på bänken
satte sig mittpå
och på vardera sidan
salens hjon.
17.
Well knew Ríg
wisely to counsel,
(on middle seat
he sate him down,
betwixt the twain
of the toft benched him).
18
[Þa tok Amma]
- - - - - -
18.
Då tog Amma etc.
en degig bulle,
tung och tjock,
och tät av sådor;
mitt på en bricka
bar hon den sedan;
spad var i bunken,
som på bordet hon satte,
en kalv var kokt
av kräsligheter ypperst.
18.
(Then took Amma - - - - - -
(a full trencher
on the table she put
with boiled calf-meat,
the best she had.)
19.
[Rigr kunni þeim
rað at segia],
reis fra borði,
reð at sofna,
meirr lagðiz hann
miðrar rekkiu,
enn á hlið hvara
hion salkynna.
19.
[Rig kunde dem
råd säga],
reste sig från bordet,
redde sig att sova;
lade sig sedan
i sängens mitt,
men på vardera sidan
salens hjon.
19.
(Well knew Ríg
wisely to counsel),
he rose up thence,
ready for sleep;
on middle bedstead
his berth he made,
betwixt the twain
of the toft laid him.
20.
Þar var hann at þat
þriar nætr saman,
[gekk hann meirr at þat
miðrar brautar,]
liðu meirr at þat
manuðr niu.
20.
Där han dröjde
i dagar tre,
[gick därpå vidare
på vägens mitt],
ledo medan
månader nio.
20.
And there stayed he
three days together
(then walked unwearied
in the middle ways).
Moons full nine
went meanwhile by.
21.
Ioð ol Amma,
iosu vatni,
kolluðu Karl,
kona sveip ripti
rauðan ok rioðan,
riðuðu augu.
21.
Ett barn fick Amma,
som östes med vatten,
de kallade det Karl;
i kläde han lindades,
hår och hy voro rödlätta,
rappa hans ögon.
21.
Gave Amma birth
to a boy child then.
Karl they called him,
clothed in linen;
ruddy his hue,
and rapid his eyes.
22.
Hann nam at vaxa
ok vel dafna,
oxn nam at temia,
arðr at giorfa,
hús at timbra
ok hloður smiða,
karta at giorfa
ok keyra plóg.
22.
Han tog till att växa
och väl trivas,
oxar han tämde,
årder han gjorde,
timrade hus,
och hopsatte lador,
gjorde kärror
och körde plog.
22.
Then gan he grow
and gain in strength,
tamed the oxen
and tempered ploughshares,
timbered houses,
and barns for the hay,
fashioned carts,
and followed the plough.
23.
Heim oku þa
hanginluklu,
geitakyrtlu,
giptu Karli;
Snor heitir su,
settiz undir ripti,
biuggu hion,
baúga deilldu,
breiddu blæiur
ok bu giorðu.
23.
Hem förde de mön
med hängande nycklar
och getskinnskjortel
och gifte med Karl.
Snör heter hon,
satte sig under kläde.
Tillhopa bodde makarna,
håvor utdelade,
bäddade säng
och bo satte.
23.
A bride they brought him
with a bunch of keys dangling,
in goatskin kirtle,
gave her to Karl.
Snær was she hight
and sate under veil,
[a house they reared them
and rings bestowed,]
their linen they spread,
and the larder stocked.
24.
Born olu þau,
biuggu ok undu,
het Halr ok Drengr,
Haulldr, Þegn ok Smiðr,
Breiðr, Bondi,
Bundinskeggi,
Bui ok Boddi,
Brattskeggr ok Seggr.
24.
Barn de födde,
bodde nöjda.
De hette Hal och Dräng,
Hold, Tägn och Smed,
Bred, Bonde,
Bundinskegge,
Bue och Bodde,
Brattskegg och Segg.
24.
In their homestead, happy,
they had a brood,
hight Man and Yeoman,
Master, Goodman,
Husbandman, Farmer,
Franklin, Crofter,
Bound-Beard,
Steep-Beard, Broad,
Swain, and Smith.
25
Enn hetu sva
oðrum nofnum:
Snot, Brúðr, Svanni,
Svarri, Sprakki,
Flioð, Sprund ok Vif,
Feima, Ristill;
þaðan eru komnar
karla ættir.
25.
Dessa namn vidare
döttrarna hade:
Snot, Brud, Svanne,
Svarre, Spracke,
Fljod, Sprund, Viv,
Feima, Ristil.
Början det var
till böndernas ätter.
25.
By other names
were known their daughters:
Woman, Gentlewoman,
Wife, Bride,
Lady, Haughty, Maiden,
Hussif and Dame:
thence are come
the kin of carls.
26.
Gekk Rigr þaðan
rettar braútir,
kom hann at sal,
suðr horfðu dyrr,
var hurð hnigin,
hringr var i giætti.
26.
Rig gick därpå
raka vägen,
han kom till en sal,
åt söder vette dörren,
dörren var öppen,
vid dörrkarmen ringen.
26.
At his staff Ríg strode
steadfastly on;
a hall he saw then,
was southward the door,
raised on high,
with a ring in the doorpost.
27.
Gekk hann inn at þat,
golf var straað,
satu hion,
saz i augu
Faðir ok Moðir,
fingrum at leika.
27.
Så in han steg,
strött var golvet;
makarne sutto där
och sågo på varandra,
Fader och Moder,
och med fingrarne lekte.
27.
He strode in straightway,
was straw on the floor.
Sate there the good folk,
gazed at each other,
Father and Motheer,
with their fingers playing.
28.
Sat husgumi
ok sneri streng,
alm of bendi,
orfar skepti;
enn huskona
hugði at ormum,
strauk of ripti,
sterti ermar.
28.
Husfadern satt
och snodde bågsträng,
pilbågen krökte
och pilar skaftade.
Men husmodern armarna
ihågkom på sig,
strök linnet,
stärkte ärmarna.
28.
On the bench he sate,
a bowstring twining,
bent the elmwood,
and arrows shafted.
Sate the lady,
looked at her arms,
stroked the linen,
straightened her sleeves.
29
Keisti falld,
kinga var a bringu,
siðar slæður,
serk blafaan;
brun biartari,
briost liosara,
hals hvitari
hreinni miollu.
29.
Satte duk högt på huvudet,
hängsmycke på bröstet.
Blått sirat var linnet
med släpande ärmar;
brynen bjärtare,
bröstet ljusare,
halsen vitare
än vitaste snö.
29.
Was a brooch on her breast,
and a bonnet on her head,
a long train of silk,
and sark all blue.
Was her brow brighter,
her breast lighter,
her neck whiter,
than whitest snow.
30.
Rigr kunni þeim
rað at segia,
meirr settiz hann
miðra fletia,
enn a hlið hvára
hion salkynna.
30.
Rig kunde dem
råd säga;
sedan han på bänken
satte sig mittpå
och på vardera sidan
salens hjon.
30.
Well knew Ríg
wisely to counsel,
on middle seat
he sate him down,
betwixt the twain
of the toft he benched him.
31.
Þa tok Moðir
merktan duk,
hvitan af horfi,
hulði bioð;
hon tok at þat
hleifa þunna,
hvita af hveiti,
ok hulði duk.
31.
Då tog Moder
en märkt duk,
vit av lin,
och lade på bordet.
Därpå tog hon
tunna kakor
och lade dem, vita
av vete, på duken.
31.
Of bleached flax then
a broidered cloth
did Mother take,
and the table covered;
a light-baked loaf
she laid on the table,
of wheaten meal,
white and thin.
32.
Framm setti hon
skutla fulla,
silfri varða
- - - - a bioð,
fan ok fleski
ok fugla steikta;
vin var i konnu,
varðer kaalkar;
drukku ok dæmðu,
dagr var a sinnum.
32.
Fulla fat
fram hon satte,
silverbeslagna,
med sovel på bordet:
fett fläsk
och fåglar stekta;
vin var i kannan,
kalkar beslagna;
de drucko och språkade;
dagen gick till ända.
32.
A full trencher
on the table she put,
silver-plated,
and set forth then
flitches of bacon
and steaked fowl also;
there was wine in a crock,
were the cups gold-plated;
they drank and chatted
till the day was ended.
33.
Rigr kunni þeim
rað at segia,
reis hann at þat,
rekkiu gerði;
þar var hann at þat
þriar nætr saman,
gekk hann meirr at þat
miðrar brautar,
liðu meirr at þat
máánuðr niu.
33.
Rig kunde dem
råd säga,
reste sig därpå,
redd blev sängen.
Där han dröjde
i dagar tre,
gick därpå vidare
på vägens mitt,
ledo medan
månader nio.
33.
Well could Ríg
wisely counsel;
he rose up thence,
ready for sleep;
(on middle bedstead
his berth he made,
betwixt the twain
of the toft he laid him.).
34.
And there stayed he
three days together;
then walked unwearied
in middle ways.
Full nine months
went meanwhile by.
34.
Svein ol Moðir,
silki vafði,
iosu vatni,
Iarl letu heita;
bleikt var har,
biartir vangar,
otul voru augu
sem yrmlingi.
34.
En son födde Moder
och i siden lindade;
på honom vatten de göto,
läto Jarl honom heta.
Blekt var håret,
blomstrande kinderna,
ögonen skarpa
som på ormyngel.
35.
A son bore Mother,
in silk they swathed him,
sprinkled water on him
and called him Earl.
Was his hair flaxen,
and fair-hued his cheek,
his eyes awfully
like an adder's, blazed.
35
Upp ox þar
Iarl á fletium,
lind nam at skelfa,
leggia strengi,
alm at beygia,
orfar skepta,
flein at fleygia,
frokkur dyia,
hestum riða,
hundum verpa,
sverðum bregða,
sund at fremia.
35.
Upp där växte
den unge Jarl,
sköld han bar
och bågsträngar fäste,
pilbågar krökte
och pilar skaftade,
slungade spjut
och svängde lansar,
hetsade hundar
och på hästar red,
svängde svärd
och simning övade.
36.
Up grew Earl
within the hall,
gan bucklers wield
and the bowstring fasten,
gan the elmwood bend
and arrows shaft;
gan hurl the spear
and speed the lance,
gan hunt with hounds,
and horses ride,
gan brandish swords
and swim in the sea.
36.
Kom þar or runni
Rigr gangandi,
Rigr gangandi,
runar kendi;
sitt gaf heiti,
son kveðz eiga;
þann bað hann eignaz
oðalvollu,
oðalvollu,
alldnar bygðir.
36.
Kom då ur risbuskar
Rig gående,
Rig gående,
runor honom lärde.
Sitt namn gav han honom,
som honom nämnde.
Han bad honom intaga
odalmarkerna,
odalmarkerna,
de urgamla bygder.
37.
Out of woodlands
came Ríg walking,
came Ríg walking,
and taught him runes;
his own name gave him
as heir and son,
bade him make his own
the udal lands,
the udal lands
and olden manors.
37.
Reið hann meirr þaðan
myrkan við,
helug fioll,
unnz at hollu kom;
skapt nam at dyia,
skelfði lind,
hesti hleypti
ok hiorfi brá;
vig nam at vekia,
voll nam at rioða,
val nam at fella,
va til landa.
37.
Jarl red sedan
över svartan skog,
över frostiga fjäll
och kom fram till en hall.
Han sköt med spjut,
svängde skölden till värn,
hästen sporrade
och högg med svärd,
väckte strid,
och valplats blotade,
stridsmän han fällde
och stred för landvinning.
38.
He dauntless rode
through darkling woods,
over frosty fells,
to a faraway hall.
Shields he shattered
and shafts he hurled,
brandished his sword
and swiftly rode;
he wakened war
and warriors slew,
with wound-red weapons
he won him land.
38.
Reð hann einn at þat
aatiaan buum;
auð nam skipta,
ollum veita
meiðmar ok mosma,
mara svangrifia,
hringum hreytti,
hio sundr baúg.
38.
Därpå ensam han rådde
över aderton gårdar,
gods han skiftade.
gav åt alla
smycken, klenoder
och smärta hästar,
slösade ringar,
högg sönder guldten.
39.
He made himself master
of manors eighteen,
gan share his wealth
and shower it on all:
silver and gold
and slender steeds;
squandered arm rings
and scattered gold.
39
Oku ærir
urgar brautir,
komu at hollu,
þar er Hersir bio;
mey atti hann
miofingraða,
hvita ok horska,
hetu Erna.
39.
Sändemän på våta
vägar åkte,
kommo till den hall,
där Herser bodde.
En mö han hade
med mjuka fingrar,
ljuslätt och klok,
kallad Erna.
40.
His heralds drove
on dew-wet paths,
and came to the hall
where Hersir dwelled;
a daughter had he,
dainty-fingered,
fair-haired and wise,
was she hight Erna.
40.
Baðu hennar
ok heim oku,
giptu Iarli,
gekk hon und lini;
saman biuggu þau
ok sier undu,
ættir ioku
ok alldrs nutu.
40.
Till henne de friade
och hem henne förde,
gifte henne med Jarl,
hon gick under brudlin;
de levde tillsammans
och lycka njöto,
fostrade ättlingar,
fröjdades åt livet.
41.
For her hand they asked,
and home drove her,
gave her to Earl,
gowned in linen;
they lived together
and loved each other,
had many children,
and lived cheerfully.
41.
Burr var hinn ellzti,
en Barn annat,
Ioð ok Aðal,
Arfi, Mogr,
Niðr ok Niðiungr,
namu leika,
Sonr ok Sveinn,
sund ok tafl,
Kundr het einn,
Konr var hinn yngzti.
41.
Bur var den äldste,
och Barn den andre,
Jod och Adal,
Arve, Mog;
lekar Nid
och Nidjung lärde
samt Son och Sven
simning och brädspel;
Kund hette en,
Kon var den yngste.
42.
Boy was the oldest,
Bairn the second,
then Issue and Child,
Heir, Youth, and Squire,
Offspring and Lad
they sports did learn
Son and Scion
swimming and "tables";
42.
Upp oxu þar
Iarli bornir,
hesta tomðu,
hlifar bendu,
skeyti skofu,
skelfðu aska.
42.
Jarls arvingar
upp där växte,
redo in hästar,
rundade sköldar,
skavde pilar
och skakade spjut.
43.
Up within hall
grew Earl's children;
spearshafts they shook,
with shields they fended,
swift steeds bestrode,
and straightened arrows.
43.
En Konr ungr
kunni runar,
æfinrunar
ok alldrrunar;
meirr kunni hann
monnum biarga,
eggiar deyfa,
ægi legia.
43.
Men Kon den unge
kunde runor,
livsrunor
och levnadsrunor;
mäktig han var ock
att människor frälsa,
döva eggar
och dämpa hav.
44.
But Kon only
could carve runes,
runes lasting ay,
life-keeping runes:
to bring forth babes
birth runes he knew,
to dull sword edges
and to calm the sea.
44.
Klok nam fugla,
kyrra ellda,
sæva ok svefia,
sorgir lægia,
afl ok eliun
aatta manna.
44.
Fåglars låt han lärde,
lågor att släcka,
sorger att söva,
sinnen att stilla,
hade åtta karlars
kraft och styrka.
45.
Fowls' speech he knew,
and quenched fires,
could soothe (sorrows)
and the sick mind heal;
in his arms the strength
of eight men had.
45
Hann við Rig Iarl
runar deilldi,
brogðum beitti
ok betr kunni;
þa oðladiz
ok þa eiga gat
Rigr at heita,
rúnar kunna.
45.
Han med Rig Jarl
i runor tävlade,
konstgrepp brukade
och bättre kunde;
då förvärvade han
och vann åt sig
att heta Rig
och runor kunna.
46.
In runes he rivaled
Ríg the Earl;
with wiles he warred,
outwitting him;
thus got for himself,
and gained to have,
the name of Ríg
and runic lore.
46.
Reið Konr ungr
kiorr ok skoga,
kolfi fleygði,
kyrði fugla.
46.
Kon den unge red käckt
genom kärr och skogar,
lät trubbig pil flyga,
fåglar lockade
47.
Rode Kon the young
through copse and woods,
birds he snared,
used bow and arrow.
47.
Þa kvað þat kráka,
sat kvisti ein:
«Hvat skaltu, Konr ungr!
kyrra fugla?
helldr mætti þer
hestum riða,
[hiorum bregða]
ok her fella.
47.
Då sade kråkan,
på kvisten satt ensam:
Vi sätter du, Kon unge,
försåt för fåglar?
Hellre du kunde
hästar rida,
[hugga med svärd]
och här fälla.
48.
Then quoth a crow,
croaking on branch:
Why snarest thou birds,
scion of kings?
Rather should'st thou
ride swift horse,
(brandish swords)
and slay foemen.
48.
Áá Danr ok Danpr
dyrar haller,
æðra oðal,
enn er hafit;
þeir kunnu vel
kiol at riða,
egg at kenna,
undir riufa.
48.
Dan och Damp
äga dyrbara salar,
yppare odal,
än I haven;
de skicklige äro
att skepp rida,
svärd att svinga
och sår öppna.
49.
Have Dan and Danp
a dwelling richer,
and lands larger,
than are left to thee;
are they skilled in steering
on stormy seas,
in trying swords
and slaying heroes.

    KVAD  |  HEIMSKRINGLA  |  STADNAMN  |  KJELDER  /  HJELP